Från vild till vän

När människan hade utvecklat förmågan att tämja vilda djur avlades helt nya raser fram genom olika oplanerade korsbefruktningar som i sin tur utvecklade särskiljande egenskaper. Ibland, under det senare skedet av hela den här specifika historien inom mänskligheten, var det en veterinär som tog fram nya raser. Men det skedde långt senare än vad som refereras till den neolitiska revolutionen.

Då när man talar om övergången från jägarkultur till samlar- och så småningom jordbrukskultur. Att vi överhuvudtaget kunde gå in i jordbrukssamhällen så som vi gjorde, med den revolutionerande förändring i livsstil som det innebar, var helt och hållet beroende av tamdjur. Fåglar, getter, grisar, kor och andra djur som inte längre behövde jagas betydde att resurser kunde läggas på annat. Som att exempelvis utveckla effektivare jordbruksredskap eller metoder för framställning av gröda.

Att hunden härstammar från vargen är vida känt. Att den kom i vår tjänst långt innan människan blev jordbrukare är kanske mindre känt. Men med utvecklingen i detta samspel mellan djur och människa lades även grunden till den mer avancerade djurvård vi har idag.

När husdjur så småningom blev en ytterst viktig del i kampen mellan svält och mat på bordet, då blev omvårdnad av dessa djur ofta prioritet. För en bonde i 1800-talets Sverige kunde några kor betyda skillnaden mellan ett par goda dagliga mål mat. Eller en ensidig, näringsfattig och inte så riklig diet på enklare grödor som inte mättade under de tunga arbetsdagarna. Att äga några kor innebar dels mejeriprodukter året runt, men även slaktdjur och kött. Att äga en tjur innebar dragdjur som hjälpte på åkern men även avelsdjur som kunde ge del i avkommor.

I andra sammanhang var tamdjur mer av en status att äga. Ståtliga hästar vilken adeln höll sig med vid sina herrgårdar, eller specialtränade hundar för jakt på ripa och andra fåglar. Här började man anställa stallmästare, stallpojkar och annan personal för djurvård och inte sällan skedde en tyst tävlan herrgårdarna och slotten emellan om vem som hade de praktfullaste djuren.

Oavsett klasstillhörighet fanns det plötsligt en efterfrågan på människor vilka var specialiserade på de djur vi höll tama. För sport eller för nytta i vår närhet. Att en särskild gren av den medicinska forskningen utvecklades var nu ganska givet. Adeln ville att deras tamdjur skulle få bästa behandling om de insjuknade. Bönderna ville desperat att deras skulle överleva och fortsatt vara del av det redan ansträngda hushållet. Det var såhär veterinäryrket kom till.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

49 + = 50